Fandango har dansat i 50 år
Skrevet av Red Mile
– artikkel i Trav och Galopp Ronden Vinternummer 1999

Fandango är för den bildade allmänheten ingenting annat än en andalusisk dans med inslag av påfallande erotiska rörelser.

För de travinteresserade i världen betyder dansen mindre: Fandango är en fransk travare, som under en rad av år förtjuste folket i sitt hemland och sedan under ännu längre tid gav sitt bästa till ston, hästuppfödare, ägare och publik.

Han ligger fast i även svenskt hippologiskt medvetande som fader till den oförglömlige Tibur.

I dessa dagar när sista seklet i andra årtusendet efter Messias ankomst till jorden försvinner (många säger: tack och lov efter att seklet ha utmärkt sig för ett enastående barbari i ännu högre grad än för tekniska framsteg) har fransmännen dammat av Fandango och titulerat honom "le cheval du siécle". Århundradets häst.

Det säger mycket i ett land med många bra hästar… 50 år efter det att Fandango föddes den 20 april 1949.

Det ser ut som en händelse men Fandango är precis 100 år yngre än USA:s största, Rysdyk's Hambletonian.

Fandango blev liksom Hambletonian 26 år. Han dog på våren 1975 i Normandie på Stuteri Bois där han tillbringat hela sin avelskärriar för uppfödaren/ägaren Alphonse Martineau och delägaren Henri Balliére, vilken senare för övrigt var bror till det konservativa franska förbundets mest konservative ordförande René, i en konkurrens som i detta avseende inte var obetydlig. Hans valspråk kunde ha varit: skottpengar på amerikanska travare!

Egentligen kunde Fandango mycket väl ha blivit en "nullitet", en formellt icke existerande häst. Under andra världskrigets slutfas hamnade hans moder Tombelaine i den förbjudne zonen ute vid kanalkusten. Under den stora oredans tid försvann hans registreringspapper och under ett par år fanns den levande Fandango inte upptagen i fransk stuteribok. Han saknade ju moder!

Tombelaines papper återfanns emellertid och hennes härstamningsbevis bevaras i dag hos Alphonse Martineaus änka, Madelaine. Det har publicerats i franska facktidningen Trot och utgör förvisso en stycke travhistoria. Tänk om…

Hingst på växelspår
På väg 1948 med transportvagn till en av landets mera fashionabla hingstar kom Tombelaine att hamna i stallet hos en annan mindre fashionable herre… så kan det ju gå även för flickor på två ben…

Transportbilen gick nämligen sönder alldeles utanför statsstuteriet Haras le Pin och då var det bara att ta ut Tombelaine och ge henne som gott och tillfälligt pris åt den icke särdeles framstående statsägde hingsten Loudeac.

Kärlekens vägar är emellertid något som ibland går utanpå genetiken. Produkten av en havererad hästtransport, ett sto utan identitetspapper och en svag avelshingst… det blev den oförglömlige Fandango! Slumpens skördar…

Tombelaine har rekordet 1.30, men var egentligen ingen dålig häst. Hon tog sju sägrar i Normandie med Marcel Gougeon (fader till Jean-Réné och Marcel-Michel, vilka båda var destinerade att nå travets topp och spela en stor roll i Fandangos liv).

Mme Madeleine Martineau vidhåller för sin del att historien om den nedbrutna transportvagnen och därav kommande hingstval är inkorrekt. Marcel-Michel Gougeon har en helt annan uppfattning…

En magnifikk travare och hingst
Fandango gick sina lopp nästan uteslutande under sadel. Han reds alltid av den mycket unge Marcel-Michel Gougeon, mannen som vet mer än någon annan i dag levande om Fandango. Marcel-Michel (smeknamn "Minou" vilket betyder kissekatt) ger sin beskrivning:

- Fandango var en magnifik häst men inte stor i jämförelse med andra anglo-normandiska hästar. Han mätte 160 centimeter över manken och han har faktiskt lämnat många avkommor i den eller under den höjden.
- Han hade tre stora punkter och två svaga. Han var aldrig sjuk. Hans huvud var ekstremt vackert och maskulint och det fanns en fantastisk styrka i hans bakparti.
- När han travade riktigt fort korsade han rejält bakbenen med frambenen. Han breddade alldeles väldigt. - Fandango hade dålig kvalitet i hovarnas horn och ärvde av och till den ägenskapen. Han hade ofta hovsprickor men han besvärades sällan av dem.
- Fandangos huvud var enastående vackert och det fanns ett starkt innehåll bakom hans breda panna. Han var en tävlingstravare, koncentrerad på banan och behaglig utanfor. Sällan ser man sådana ögon som Fandangos.

Segervägen
Fandango visade från första gången han sattes för vagn av sin ägare extrema anlag. Han blev en sådan häst som det pratades om i travkretsarna.

Han debuterade som tvååring på en liten normandisk bana i Le Mans med sin uppfödare i sulkyn… och han vann. Löpningen var annars utvald av en mann som tänkte göra ett rejält klipp på toton. Hans "tvååring" var nämligen fyra år! Man kan förstå hans förvåning när Fandango satte in sin stöt på upploppet och bara flög forbi mot segern.

Så kunde det gå till under de gamla dåliga tiderna! Jag tröstar alla läsare med ett konstaterande att fuskaren upptäcktes och erhöll sitt straff. Ett rejält straff. Låt oss undra vad en sådan historia hade kostat i dagens "tycka-synd-om" häst-Sverige? Sex veckors körförbud och ett stort snyftande i civilrätt med tårgas erhållen av kändisadvokat vid ringside!

Detta var begynnelsen
Därmed drog Fandango till Vincennes där han kördes två gånger av sin ägare innan han gick i träning till familjen Gougeon. Därefter reds han alltid av Marcel-Michel och kördes alltid av Jean-Réné. Dessa bröder dominerade totalt i sadel respektive i sulkyn under många år i Frankrike. Marcel-Michel har dessutom segrat i många sulkylopp. Jean-Réné… ja, han är mannen bakom de icke alldeles okända travarna Ourasi och Une de Mai för att nämna några.

Fandango kom alltså i goda händer. Marcel-Michel berättar om den häst som han sätter i särklass bland alla de stjärnor han ridit eller ridit mot.

Fandango, alltid "Fanfan" i stallet, tränades aldrig under sadel. Han kördes och det trivdes han med. Under hela sin kärriar var han utrustad med ett rakt järnbett med skinn rundt om, tre ringar på varje sida. Han hölls som vanligt är med montétravare i två tyglar, vilka applicerades så att en fästes i övre en i den undre ringen, en i den övre och som tillägg en så kallad gourmettekedja. Detta är jo ingen direkt mild bettsling men det skall poängteras att den heller inte är särskilt hård.

Segerraden
Fandango började tävla under sadel som treåring. Han inledde därmed den segerserie som räknade 38 raka montélopp vari ingick varje sådan löpning av någon som helst renommé. Han segrade i sadelhästarnas Prix d'Amerique, Prix du Cornulier, två gånger men det var dock i Cornulier som Fandangos karriär slutade.

I januari det år Fandango fyllde sex var han förkyld. Marcel-Michel Gougeon ville stryka hästen men ägaren menade att man hade en travare som varken rädes konkurrenterna eller de 25 meters tillägg han var belastad med.
- Fandango var inte i form och det var inte jag heller, konstanterade Marcel-Michel vars fader Marcel dött några dagar tidigare.

Fandango slutade femma och det blev hans sista lopp. Den tappre fantomtravaren hade gjort sitt på banan.

Även stark framför sulky
Mitt i den oöverträffade, oförglömliga segerraden under sadel spändes Fandango framför sulkyn. Han segrade som treåring i Criterium des 3ans (motsvarande Svenskt Travkriterium) och som fyraåring var han tvåa i Prix Conquerant (motsvarande Svenskt Travderby).

Fandango startade en gång i Prix d'Amerique och blev femma. Det loppet sågs av denne skrivare, som dock tvingas bekänna att han ingenting minns av Fandango! Skrivaren, student i Paris, hade andra saker i huvudet under sin storm- och drängperiod och i de tankarna fanns inte hästarna på hedersplats.

I Fandangos fantastiska tävlingsliv finns många poänger. Kanske det mest fantastika är att Fandango sägrade som fyraåring mot äldre travare i Prix du Cornulier innan han fem månader senare segrade i Grand Prix du President de la Republique (Derbyt för sadelhästar) för fyraåringar.

En svensk jamförelse skulle betyda seger i Solvallas Elitlopp för en fyraårig svenskfödd travare, tre månader innan vederbörande segrade segrade i Travderbyt.

Detta låter utopisk. Även om Lucky Po startade i Elitloppet 1999 och sedan slutade trea i Svenskt Travderby tre månader senare. Bjuder ett nytt årtusendet på denna utsökta cigarr, som ett bevis på hästavelns utveckling?

Jag anser att Fandangos segerserie bör bevaras till namn, datum, bana, distanser och segertider… även i Sverige där Fandangos inflytande i avlen är närmast oändligt genom bland annat hans enastående son Tibur.

Fandangos segervit i monté

Fandangos entré i aveln blev emellertid mer problemfylld än man kunde ana. Låt vara att hingstens fader var av medelmåttig kvalitet och moderen föga över medel men individen… var inte individen så särpräglad och fantastisk att varje fransk uppfödare borde stå där med sina bästa ston i kö för en betäckning av Fandango?

Hopplös ouvertyre i gammal såpopera
Franska staten stod främst i ledet bland köparna när Fandango gick till avel. Stuteristyrelsen lade upp 150.000 francs (det var 1955!) och fick Fandango. Väl hemma på Haras le Pin gjordes en stor undersökning av hästen.

Fandangos sperma befanns utmärkt och där förelåg inga hinder, men… det fanns något annat hos hingsten och det betraktades av den statliga kommittén som ett diskvalificerande kardinalfell. Man ansåg att Fandango led av det andningsfel som kallas struppipning… eller i Frankrike "krupp".

Fandango återbördades skyndsamt till sin ägare / uppfödare och han godkändes inte ens för allmän privat avel. Pengarna tillbaka, tack!

Katastrof och förtvivlan, sade man i hästkretsar även om en så luttrad man som skrivaren nog kan föreställa sig hur skadeglädjens struntprat spreds över de normandiska betesmarkerna, när Fandango kasserades.

Âgaren Alphonse Martineau stod emellertid inte handfallen. Han slog följe med den kände hästkarlen Henri Balliére, Fandango behandlades under några månader och fick sedan av statens besiktningskommission, den nådiga nicken. Fandango var räddad för aveln. Men ett år hade gått. Fandangos avelsstart kom först då hingsten var sju år.

"Visst lät det när han andades"
Marcel-Michel Gougeon, som sett och hört mest av alla dem som höll på runt Fandango har i en fransk intervju sagt:
- Visst var Fandangos andning mycket "tydlig". När han förkyld gjorde sin sista löpning i Prix du Cornulier antar jag att hans andningsproblem förvärrades, men jag vet ju inte säkert.
- Däremot vet jag att flera av hans avkommor "andades högt". Till den gruppen hör Beau Ludois L., en tidig, fin liten travare som vann Criterium des Jeunes. Hans namn återfinnes i stamtavlan på världens i dag sannolikt bäste travare… Général du Pommeau.

Men detta har i varje fall minst av allt stoppat Fandango i dennes egenskap av avelshingst. En mera ingående analys och presentation av hans avelsresultat skulle gå för långt och fylla ett helt Vinternummer. Jag är nödsakad att nöja mig med några punkter. En stor del av listade franska hingstar bär Fandango i stamtavlan.

Fandango började i avlen som sjuåring (sedan han som ovan beskrivits kasserats som sexåring). Han verkade i aveln åren 1957 t.o.m. 1975. Han fick alltså 19 årgångar.

Fandango har 226 döttrar i fransk avel. Till detta kommer ytterligare ett 30-tal i Italien, Tyskland och Sverige. Den statistik kring avkommorna som i dag lämnas är dock för gammal för att vara relevant. Fram till 1990 hade Fandangos ston lämnat 1.683 avkommor på hemmaplan. Samma år (innan Vincennes lades om och blev en vindsnabb rekordbana) hade 23,5 procent av Fandango-döttrarnas produkter travat bättre än 1.21. I dessa siffror inngår dock åtskilliga hästar som vid aktuell tidpunkt var årsföl, ettåringar eller tvååringar.

Siffrorna måste således behandlas varsamt.

De klassiska vinnarna
I Frankrike tillägges extra betydelse åt de hästar som vinner en "classique" eller en semi-classique. Sådana hästars prestige ökar ofantligt mycket mer än med prissummans värde.

Fandangos bäste son var möjligen Pacha Grandchamp, som emellertid dog tidigt. Vad han under knappt tre säsonger i aveln gjorde är fantastiskt. Pacha Grandchamp hade i Sverige enastående tränare Gunnar Nordin i sin allra varmaste beundrare. Pacha Grandchamps namn smyger sig i dag med på många topphästar.

En stor tävlingstravare och en lysande avelshingst var Querido II, som i Dladys hade samma moder som världsmästaren Jamin. Querido II liknade Fandango bland annat i så motto, att han var av högsta klass både under sadel och framför sulky. Hans avelsinsats kan mäta sig med faderns.

De övriga topparna? Jo, vad sägs om Nicias Grandchamp, Narvick D.J., Paleao, Prince des Veys, Quito P., Son Idylle P., Tenebreuse D., Thetis IV, Valmont, Catharina, Corlay, Dame de Carreau, Flamenco, Cantrolette, Heriango etc. Jag har säkert glömt några ytterligare championtravare av märket Fandango men det må vara hänt. Detta är beskrivningen av en stor travare, inte en nyckelroman för nagel- och kalenderbitare. Ingen har väl dock glömt att Fandango är morfar till Ultra Ducal, Vismie, Igor du Beauvoisin och andra internationella stjärntravare.

Fandango i Sverige
I dag hänger vi upp Fandango i Sverige på en enda häst, men ett lejon, ett fuxigt lejon med oöverskådliga aktuella och framtida betydelse för svensk travsport. Utan Fandangos son Tibur hade svensk travsport stått på ett annat och lägre plan.

Fandango började starkt i Sverige. I dessa första Fandango-år arbetade i Frankrike hos den grekiskt franske tränaren Jonel Chyricos (en man med många, många högst varierande strängar på sin lyra) svenske stallmannen Sören Landin.

Landin var företagsam. Han köpte i Frankrike de två ettåriga stona Perica och Fandangos dotter Othka. Båda tränade som tvååringar bra. Landin tyckte sig då märka att Chyricos kastade lystna blickar på ungstona och gjorde gällande rätten att köpa in sig på halvparten. Landin ansåg att han borde handla snabbt. Han lastade sina ston natten innan en storhelg då Chyricos var bortrest och styrde mot Sverige. Så småningom jagad av Interpol tog sig Landin och hans ston över och genom alla gränser (Landin hade säkert rent mjöl i påsen) och kom hem till Sverige.

Landin behöll Perica men sålde Othka för ett saftigt pris…

Othka kom i träning till Gunnar Nordin och utvecklades för honom till en internationell storstjärna. Stoet mätte bara 157 centimeter över manken men hon kunde springa och var född en stayer. Tyvärr var den vältravande Othka dock mycket galopplysten och de förstapris och stora pengar hon felade bort är svåra att räkna. Hon representerade Sverige i USA. Hon tävlade under vintern i sitt forna hemland (utan att Jonel Chyricos kom dragande med polis) och hon segrade lite varstans.

Denna lilla förtrupp till Fandango-intresset i Sverige såldes som avelssto til Ellert Larsson på Erikssund. I aveln var hon alldeles utmärkt. Hon lämnade bland annat Kriterievinnaren Oktan Sund och stayerkungen Mastodont, vilka båda var premierade hingstar.

Fanfar för Tibur
Tibur köptes redan som ettåring på auktion av svenskarna Folke Fredriksson (Alens Stuteri, Rigtomta) och Magnus Lundaahl i Väse. Pris: cirka 40.000 kronor.

Två år gammal kom Tibur till Sverige där han framlevde ett något brokigt liv på tävlingsbanorna i sällskap med många tränare och ännu fler veterinärer. Fältropet var: fram med skalpellen!

Agronom Margareta Bendroth, i dessa dagar stallflicka och verkligt innsatt i travsporten, sade en gång till denne skrivare: de skar av Tibur allting utom det viktigaste!

Bättre kan saken inte uttryckas. Tibur hade problem och inte blev han bättre av ingreppen (patella, sträcksenan, i hasen, senklyvning och annat smått och gott). Tibur var oerhört snabb, han travade inte bra, han galopperade ofta och han hade ärvt sin faders dåliga hornkvalitet. Det skall sägas att Tibur sedan i sin tur förärvde samma egenskap till sina avkommor. Mycket sällan - nästan aldrig - har de kunnat tävla skolösa.

Det fanns för övrigt många andra likheter mellan Fandango och Tibur. Båda kasserades första gången de visades för premiering. Detta har tagits som intäkt av mindre insatta (eventuellt icke särskilt begåvade) personer att diskvalificera den nuvarande avelsvärderingen för hingstar i Sverige

Man glömmer den viktigaste saken. Det var det gamla trista premieringssystemet som kasserade Tibur. Det var den nya andan som godkände honom för avel på basis av hans avkommors prestanda.

Myndigheten, Lantbruksstyrelsen hävde, Premieringsnämndens negativa dom över Tibur, väl vetande att det nya systemet fanns bakom hörnet och att de nya kvastarna skulle sopa bort de tankar som i stort sett varit rådande sendan 1913 rörande godkännande av hingstar..

En fantastisk start
Innan Tibur godkändes blev han fader till så utmärkta travare som Derbyvinnaren Mustard, Ekivoque, Amie Tiburona, Minx och Mosquito.

Dock försökte hans nye ägare Claes Braunerhjelm sälja honom på auktion, han bjöds 10.000 kronor, antog anbudet men fick av någon anledning behålla hingsten. Braunerhjelm hade varit på väg att sälja uppskattningsvis 25 miljoner för 10.000 kronor.

Jaja, hästar är svårt!

Tibur mätte 158 centimeter över manken. Fandangos benägenhet att lämna avkommor under fransk medelstorlek befästes åter här. Tibur producerade föl av varierande höjd. Sällan stora, oftare små. Ofta fuxar. Tibur var ju själv fux medan Fandango var av brun, närmast mörkbrun kulör.

Söner till Tibur i Sverige Till dags dato har Tibur 14 avelsgodkända söner i svensk avel. Några har lyckats väl, några mindre väl. Några är så unga att en säker bedömning inte kan göras av deras avelskapacitet.

De 14 är Ata Star L., Big Spender, Callit, Go Hammering, Mustard (död), Noble Tilly, Pale Amber (far till Fridhems Ambra), Pintado, Piper Cub, Prince R.S., Rebur, Sherwood, Shibur och Tibbe Lavec.

Tibur utnämndes till Elithingst 1986. Han dog 1990 27 år gammal: denne Fandangos kanske allra främste son i aveln. Man måste reflektera: vilka vägar hade Frankrikes travavel tagit om Tibur fått tjänstgöra i sitt hemland med de mängder av franska stjärnston som där står?

Det får vara i evighet en akademisk fråga. Vi glädjer oss i stället åt att Sverige genom slupens skördar fick in en fransk hingst av superbäste slag. Alla vet ju också vad Tiburs döttrar duger till i aveln: Attila L. har lämnat den underbara Queen L., förra Europarekordhållarinnan Pixie tre år, 1.15,1a, är moder till två Oaksvinnandre döttrar, Solitaire Spin är en annan av en hel hop ston av ungefär likvärdig klass. En läsning om Tibur i Svensk Travstambok är närmast en ren, oförfalskad njutning.

Fandango och Tibur kommer alltid att vara integrerade i svensk och fransk travavel. För varje generation kommer deras blod att spridas med den vitaliserande kraft som hittils kunnat konstateras.

Fandango? Fransmännen kallar honom århundradets travare. Det kan med franska mätt vara sant. Historien om honom är inte heller att förakta. Det är nästan som vanligt. En häst består av två saker. Hästen själv och så "the story". Det är inte bara hästhandlaren som gillar den sentensen.

Bo "Red Mile" Fransson travsportens historiker och i många år chefredaktör på Travronden har djuplodat kring franske fantomen Fandango och hans avkommor. Med på seglatsen har varit Agneta Svahn. Svenskan som i många år bott i Frankrike, gift sig där, jobbat med travet och skaffat sig stora kunskaper och många vänner. Hon kände vägen till Michel-Marcel Gougeons hjärta och hjärna.