Galoppören som gav travare: Messenger

Messenger är myternas häst och travsportens stamfader. För 110 år sedan föddes han i England. Mycket sannolikt var hans uppfödare Richard Hugh Lupus, the Earl of Grosvenor. Otydlighet finnes i detta avseende. Den förnämliga English Stud Book, upplagd för fullblod av familjen Weatherby på 1700-talet och fortfarande en familjeaffär, konstaterar att the Earl of Grosvenor var uppfödare till Messengers moder - en odöpt märr efter fullblodet Turf och övriga indicier i fallet tycks alla peka på att Messenger föddes på den högadliges stuteri. Där kom för övrigt i sinom tid fullblodshistoria att skrivas. Earl'ens sonson, the Duke of Westminster, födde upp Derbyvinnarna Bend Or, Ormonde och Flying Fox, tre av fullblodsavelns allra största.

Det är emellertid möjligt att Earlen av Grosvenor delade uppfödareskapet med John Pratt från Newmarket, en man född under små omständigheter som i lordernas England dock lyckades svinga sig upp så socialt att han til sist öppnade societetens mest stängda dörr - och blev medlem av den högförnäma Jockey Club.

Allteftersom Messengers oändliga betydelse för världens travsport och stora för fullblodsporten med åren blev allt tydligare gjorde i mitten av 1800-talet och senare både i USA och England många försök att etablera vem som egentligen var Messengers uppfödare.

Då dök även namnet Thomas Bullock upp som en tänkbar kandidat. Thomas Bullock tillhörde på sin tid det glada gänget rundt den spelande och vindrickande regenten "the Prince Regent", som enligt rykten ogärna iklädde sig Bathordens karmosinröda mantel därför att färgen gick så illa ihop med hans i lila och purpurrött skiftande ansiktshud…

Säkert är att Messenger under hela sin karriär tävlade i Thomas Bullocks färger, även om det finns starka bud på att Messenger periodvis var delägd av Englands dåvarande vilde premiärminister, Charles James Fox, vars äventyr med hästarna och kvinnorna av forskningen befunnits så intensiva, att man svårligen kan förstå at han fick någon tid över att regera det britiska imperiet - just i portgången till den långa victorianska eran.

Spelarna spelade Messenger
Charles James Fox och Thomas Bullock var båda jättelika spelare. De var också vänner och de jobbade i kompanjonskap när de höll vad på hästar. De hade alltså bara behov av bra hästar: riktigt bra hästar och Messenger var en sådan.

I dessa dagar, slutet av 1700-talet, hade den professionella bookmakern och ännu mindre totalisatorn (vars mekanism inte var uppfunnen), anmält sin närvaro vid hästkapplöpningarna. Spel gjordes man mot man - man höll vad och man gav varandra odds. Det var nästan undantagslöst hästarnas ägare som slog vad med varandra. Summorna var kolossala och ingen satsade hårdare än Charles James Fox och Thomas Bullock.

De hade altså inte råd att förlora så ofta. De behövde hästar som Messenger.

I dessa dagar reds ofta - precis som det kördes - s k match-races… häst mot häst. Ibland i flera heats. Messenger, som alltså var född 1780, uppträdde på banan som treåring då han startade i tre löpningar och vann alla. Han tjänade det året i prispengar 533 guineas vilket i dessa dagar var en mycket stor summa.

Som fyraåring var inte Messenger lika framgångsrik. Han inledde med två nederlag, innan han åter segrade fyra gånger i följd.

Messenger avslutade sina mödor på tävlingsbanan som femåring. Han segrade då tre gånger och var slagen fyra. Totalt tjänade han 1.473 guineas, vilket var mycket under en tid då Epsom Derby höll en total prissumma kring 1.000 guineas. Det är altså fakta när man konstanterar att det mesta talar för att Messenger var en förstklassig tävlingshäst.

De försvunna åren - och den folkilsknes återkomst
Messenger gjorde sin sista start på Newmarket den 1 november 1785. Därefter försvinner Messenger under en period av två år och sex månader. Inga spår finns efter honom, ingen vet säkert var han fanns eller vad han gjorde under den perioden.

Jag har flera gånger försökt genom engelsk Jockey Club och genom kolleger på facktidningen Sporting Life finna material som kan ge någon form av upplysning om Messenger under den tiden. Men förgäves. Han stod inte i fullblodsavel, han tävlade med säkerhet inte men användes möjligen för produktion av rid- eller körhästar.

I varje fall vet vi att Messenger vandrade nedför landgången på ett amerikansk lastfartyg den 6 maj 1788 i Philadelphia.

Hästen som i så hög grad skulle berika hästvärlden gjorde sin entre i den nya världen under uppseendeväckande former. Legenden vet berätta att den hårda pressande resan över Atlantern på intet sätt dämpat Messengers temperament. När han leddes i land reste sig den grå hingsten på bakbenen och slog in vänster hov i pannen på sin skötare som dog.

Den här historien följde i olika former Messenger genom åren. Den kan ha "förbättrats" men det är ett tydligt faktum för den som studerat med Messengers samtida hippologiska skrifter att Messenger var en veritabel buse. Hingstarna i hans linje var likaså kända för sin oerhörda hårdhet - och hästarna var ällment i dessa dagar uppenbarligen mycket tuffare än nu. Hans sonson Abdallah 1, fader till Hambletonian 10, tycks ha varit den värsta av dem alla.

Messenger var en av många engelska fullblod som importerades till USA i dessa dagar. USA utkämpade Revolutionskriget och den unga republiken tog emot det blödande Europas fattiga och äventyrslystna i brokig blanding.

Hela denna folkmassa skulle inte bara transporteras inåt landet från ostkusten utan sedan hållas med både postgång och vissa förnödenheter. Till detta krävdes hästar. Bra hästar, snabba hästar och uthålliga hästar. En hästavel byggdes upp och Messenger togs till USA för att verka inom en nyttobetonad hästavel. Det fanns inga planer på travsport i dessa dagar - travsporten var en andrahands-företeelse till diligenshästarna, kavallerirmonterna och de mäktiga männens privata körhästar av den allra snabbaste sorten.

Man ser faktiskt här de första antydningarna till vad som skulle komma: den tid då en snabb travare var högsta status i USA och då herrarna Vanderbilt och Morgan under lunchtid förnöjde sig antigen med turer till häst runt Central Park eller tävlade på speed längs den långa raka gatan, Harlem Lane, med sina bästa travare. Att herrarna själva körde var självklart.

Skrytvalsen i full gång
Ingen vet säkert hur mycket Messenger kostade. De uppgifter som finns verkar något tillrättalagda. Då som nu imponerades folk av att en avelshingst var dyr i inköp. Människor vill som bekant bedragas och ett högt pris förväxlas gärna med hingstens egen kvalitet - även om givetvis det ena inte utesluter det andra…

I varje fall anses priset på Messenger ibland ha varit 300 guineas - ibland 1.000 guineas. Med hänsyn till gängse priser i det av fullblod översvämmade England är nog 300 guineas troligare än 1.000. I varje fall uppträdde i dagstidningen Pennsylvania Post den 27 maj 1788 följande annonstext:

Innehållet är inte bara dubiöst. Det är typiskt för den marknad där hingsthållare och hingstägare regerar. Den blandar sanningens värld med fablernas.

Annonsen säjer helt enkelt att "Messenger 1788 betäcker vid Alexander Clay's värdshus, vid skylten Black Horse, till ett pris av tre guineas med en dollar till hästskötaren".

Detta är förvisso sant. Men sedan… Pratt födde inte upp Messenger, han sålde heller aldrig Messenger till the Prince of Wales - men däremot är det riktigt att Messenger var en son till Mambrino undan ett sto efter Turf… men däremot inte att Mambrinos språngavgift var 25 guineas. Den var 12 guineas.

Rörande Messenger kan i annonsen också utläsas att "ston som inte fick föl var välkomna åter gratis 1789 under förutsättning att hingstskötaren erhöll sin dollar även detta år.

Som den uppmärksamme läsaren noterar finns ingen ägare eller kontaktman utsatt. Detta har lett till många märkligheter och många antaganden. Vem ägde Messenger i USA?

J.H. Wallace, har i Horse Review såväl som sin berömda bok "Trotting Horse of America", fastslagit att Messenger importerades till USA av den invandrade irländske adelsmannen, Sir Thomas Benger.

Grunden för detta påstående är att Wallace av Senatorn William Kinsey informerades om att Kinsey's farfar, som var hovslagare, ofta skodde Messenger, när denne stod uppstallad på Mount Benger, ett stuteri som ägdes av familjen Benger, och där man upprätthöll en mycket aristokratisk livsstil och aldrig skulle ha stallat upp en hingst som ägdes av en utomstående.

Familjen Benger försvann ur sikte när den förödande och mördande gula feberepidemin härjade Philadelphia med omnejd 1793. Bengers flydde hem till Irland och lämnade sina hus på stuteriet tomma. I dag är huvudbyggnaden kulturskyddad och användes som skola för föräldralösa barn enligt donatorns vilja.

Messengers nya ägare - som kom i besittning av hingsten 1793 - var Henry Astor, broder till den John Astor som grundade en dynasti av finansmän i USA och av adelsmän involverade i kapplöpningssport i Europa. Messenger fick altså en passande ägare. Astor torde åtminstone fram till 1803 ha varit delägare i Messenger men under tiden hade huvudinflytandet över hingsten - som nu var en nastionalhjälte i USA i kraft av både sina travande och galopperande avkommor - flyttats till Cornelius W. van Renft. Denne betalade i ett läge 2.750 pund för två tredjedelar av Messenger vilket bättre än ord visar vilket värde som nu sattes på USA:s alldeles säkert mest eftersökte hingst.

Det kan vara på sin plats att sätta upp en lista (ursprunget dels Hervey J. 1935, dels egna forskningar i travmuseets bibliotek på Goshen, dels Wallace 1898) över Messengers uppstallningsplatser.

1788 Hos Alexander Clay's, Black Horse Hotell, Market St. Philadelphia.
1789 Thomas Clayton, Philadelphia.
1790 På Noah Hunt's hyrstall i Pennington, New Jersey.
1791 På Mount Benger Stud, Pennsylvania.
1792 Som ovan.
1793 Som ovan.
1794 Hos Philip Platt, nära Jamaica, New York State.
1795 Som ovan.
1796 Pine Plains Stud, Dutchess County, New York State.
1797 Som ovan.
1798 Som ovan.
1799 Osäkert med sannolikt i West Jersey.
1800 John Stevens Stud, Hunterdon, New Jersey.
1801 Goshen, New York State hos Michael Jones.
1802 Copper's Ferry Station, nära Philadelphia.
1803 Oyster Bay, Long Island.
1804 Som ovan.
1805 Bishop Underhills, ca 15 miles från Harlem Bridge, N.Y.
1806 Townsend Cocks, Oyster Bay, Long Island.
1807 På Bishop Underhills (se 1805).
1808 Messenger dog den 28 januari hos Townsend Cock och begravdes där
........under militära hedersbetygelser.

Priserna på Messengers tjänster varierade. Han betingade 40 pund 1798 och rekordartade 50 pund när han stod uppe i den klassiska häststaden Goshen - där travsporten föddes - i 1801.

I Goshen fanns Messengers stall exakt där i dag Hall of Fame of the Trotter (Travmuseet) är beläget i det praktfulla patricierstall, som en gång tillhörde Good Time Stable.

Alldeles i anslutning till alt detta ligger den klassiska 800-metersbanan "Historic Track" i vars mitt finns resterna av en ek (lika försiktigt bevarad som sparbankernas Gustav Vasa-ek) som kallas "Messengers Oak", under vars lövmassor travarnas stamfader en gång betade.

Minst 600 föl - och nära 900?!
Ingen vet säkert hur många föl Messenger fick men det var många, många. "Minst 600, konstanterar Wallace - men sannolikt nära 900".

Messenger tilläts betäcka vilka sorters ston som helst, från i USA sällsynta fullblodsston och arabston till halvblod och tunga märrar. Det blev efter Messenger också fantastiska fullblodshästar för tävlingsbanan, travare av superklass medan tävlingarna var fåtaliga, tuffa landsvägstravare och… duktiga vanliga ridhästar och arbetsditon.

Messenger var en ytterligt fertil och potent hingst. Han var grå och var en för en for sin tid mycket stor häst. Han mätte 15 hands och 3 tum över manken vilket är nästan exakt 160 cm. Vanligen var fullbloden mycket mindre i dessa flydda dagar och Messengers höjd och tyngd har bidragit till at man på sina håll spekulerat i att Messenger kanske någonstans hade "tungt blod" nära upp i sin stamtavla utan att detta registrerats. Men sådant är altså rena spekulationer.

I själva verket visar Messengers karriär på tävlingsbanan och hans förärvning att det här handlade om ett riktig fullblod - både teoretiskt och faktisk.

Många frågar sig varför han förärvde trav - ett långt markvinnande svepande steg - i så hög utsträckning? Faktum är att Messenger aldrig kördes men han reds varje dag. Hans skötare noterade att hingsten mitt under en kort galopp hade en tendens att plötsligt falla över i ett alldeles fantastiskt trav och sedan i hög hastighet hålla den aktionen ett par kilometer. Men detta skall vi tala mer om i kapitlet om Messengers härstamning.

Messenger behöll till sin sista dag sitt hårda temperament, som inte blev mildare av att hingsten flyttades runt på östkusten från hingststation till hingststation. Ständigt nytt folk runt honom - konstanterar hans samtida - bidrog till att han oftast betraktade omgivningen med misstänksamhet.

Messenger marknadsfördes hårt. Ingen annan hingst annonserades på den tiden så kraftigt som just Messenger. Efter hand blev hingsten en nationell celebritet och när han begravdes tillkallade traktens militäre kommendant en pluton kavallerister som avfyrade sina vapen i hederssalut över Messengers öppna grav.

Stället där Messenger begravdes glömdes aldrig men den minnessten som nu finns där restes först i vårt sekel av den amerikanska hästsportens entusiaster. I dag finns Messengers grav inom gränserna för en exklusiv amerikansk countryclub och hans gravsten kan återfinnas mycket nära en bunker vid green 4.

Fjorton steg från Mack Lobell
Utan tvekan är 200 år en lång tid både för människor och hästar. För hästar innebär det genetiskt att kanske 14 generationer hinner förflyta.

Mack Lobell skall säga farfar sex gånger och sedan far en gång, då har han hunnit till sin och travsportens stamfader Messenger. Om man så vill kan den här hingstlinjen följas ytterligare några generationer i fullblodens England ut i det inre av dåtida Arabien via English Mambrino - Engineer - Sampson - Blaze - Flying Childers - The Darley Arabian, vilken senare föddes runt 1690 och är den i dag mest betydande stamfadern til alla världens ädla hästar.

Messengers stamtavla har så vitt jag vet aldrig tidigare publicerats i Sverige i sin helhet, men här finns den i engelsk design och sannolikt så nära sanningen man kan komma.

Som synes finns i Messenger stam samtliga tre linjebildande arabhingstar innom engelsk fullblodsavel: The Darley Arabian, The Godolphin Arabian (rättare är att säga: The Godolphin Barb) och Byerley Turk.

Dessutom finns i leken sådana stamhästar som hingsten Leeds Arabian (första hälften av 1600-talet) och Old Bald Peg, som uppträdde under Queen Elizabeth I:s regeringstid och var den mest berömda hästen under engelsk renässans.

Alla känner väl till historien om schackbrädet och vetekornen. I varje fall förtäljer sagan att den man som uppfann schackspelet presenterade härligheten för en indisk furste, som förstod schackspelets genialitet och frågade vad uppfinnaren önskade i belöning. Denne svarade lugnt att han önskade vetekorn: ett korn på den första schackrutan, två på nästa, fyra på tredje, 16 på fjärde och så vidare i kvadratens tecken på alla schackspelets rutor.

Den indiske fursten var inte matematiker och gick in på avtalet. Först senare insåg han att det antal vetekorn som skulla krävas för att fylla schackspelets sista rutor var fler än den samlade världsproduktionen av aktuellt sädesslag!

Det är på något sätt liknande sätt med stamtavlor. I moderna fullblods stamtavlor finns Leeds Arabian och Old Bald Peg vardera uppåt en miljon - ja just en miljon! - gånger! Messenger som kom till världen nästan 200 år senare är inte upp i sådana varv, men nog kan travarnas stamfader spåras åtminstone mer än tusen gånger i varje utdragen stamtavla på en modern amerikansk travare.

Enskilda travare i Messengers hingstlinje bakåt kräver sin uppmärksamhet. Hans farfarsfarfarsfar, Flying Childers, var sin tids obesegrade champion på banan, men det var denne hästs tävlingssvage helbror, Bartlett's Childer, som lämnade den epokgörande hingsten Eclipse, som var lika fenomenal i banan som i aveln.

Flying Childer's bästa avkomma var faktiskt Messengers farfarsfarfar Blaze. I just Blaze finns härstamningsmässiga tveksamheter. Möjligen är det just via Blaze som travblodet flutit in i Messenger.

Vid sidan av Messengers farfarsfar Sampson blev Blaze också fader till Old Shales, som var den store rasbildaren i den numera utdöda Norfolktravaren, som dock finns kvar i vår tid genom Hackney-travarna. Det hör till historien att Hambletonian 10:s morfar, Jary's Bellfounder (Bellfounder), kom från England och var just en Norfolk-travare.

Tittar man vidare på Blaze finner man hans namn i de tidigare franska anglo-normandiska travarna och där lever hingstlinjen ehuru blandad med blod fårn USA:s Messenger med kraft ännu i dag.

Det förefaller mig sannolikt att fullblodshingsten Blaze genom någon ödets nyck i sina gener hade ett rejält travanlag. Annars hade han inte kommit att spela en sådan roll bland travarna i USA, Frankrike och England.

Det skall ochså noteras att Messengers fader, English Mambrino, som var en fantastisk galoppör med 10 segrar på 14 starter dock inte lämnade många bra galoppörer själv.

Däremot blev English Mambrino far till många bra lätta vagnhästar och förärvde altså som övriga hingstar i Messenger-familjen: trav, trav och trav.

Messengers egen förärvning
Messenger var en dualistisk förärvare. Han är definitivt urfadern för den amerikanske travaren, men också en mycket betydande länk från fullblodsavelns början till dagens topphästar inom galoppsporten i USA - och därmed i världen.

Vad gäller travarna så kan man konstantera att från dagens topphästar går många vägar till Messenger.

Den prepotenta källan är den 1849 födde Hambletonian som under sin livstid gick under namnet Rysdyk's Hambletonian som sedermera ble Hambletonian 10 - siffran satt som hingstens registreringsnummer i den amerikanska travstamboken.

Hambletonian 10 var en sonsonson til Messenger. I själva verket var Messenger farfarsfar såväl som mormorsfarfar och mormorsmorfar till Hambletonian.

Messengers namn uppträder alltså tre gånger i Hambletonian 10:s stamtavla på ett fåtal generationer. Detta är typiskt för tiden. Messenger var en sådan individ med sådana förtjänster att han tålde både linjeavel och inavel.

Hambletonian 10 är det bästa expemplet härpå. Den hingsten fick 1.331 avkommor. Många av han söner sattes i avel: de fyra mest framträdande linjebildarna från Hambletonian var Peter the Great, Axworthy, Bingen och McKinney. Var och en av dessa hingstar har jag i tidigare vinternummer ägnat särkilda artiklar - liksom sådana moderna hingstmatadorer som Speedy Crown, Nevele Pride och Super Bowl. Det finns alltså här varken anledning eller utrymme att ta upp dessa hästar än en gång - utom för att notera att de är direkta arvingar på hingstlinjen till Messenger.

Mambrino, Hambletonians farfar, är ett engelskt fullblod född i USA. Man skall skilja USA:s Mambrino från English Mambrino, som är far till Messenger.

Mormorsfar är Bishop's Hambletonian, även han ett engelsk fullblod med lysande prestationer på banan och en sagolik karriär inom fullblodsaveln. Bishop's Hambletonian skall alltså skiljas från vår Hambletonian, som skall identifieras som Rysdyk's Hambletonian.

Det skall också göras klart att Hambletonian 10:s fader, Abdallah har stamboksnummer 1 och historiskt nu är Abdallah 1. Det finns en annan betydelsefull Abdallah i stamtavlorna på travare med det är Abdallah 15, som är en son till Hambletonian 10. Abdallah 15 kallas ibland i stamböckarna för Alexander's Abdallah... Det är inte alltid lätt att hitta i de här labirynterna. Det finns många chanser att göra fell. När får vi namnet Goya's Mack Lobell eller Pieder's Peace Corps…?

Vi kan i korthet konstantera att alla amerikanska och nästan alla franska travare stammar på något sätt - ofte ändligt många - till Messenger eller genom Hambletonian till Messenger. Ourasi och Ideal du Gazeau hör til hingstlinjens direkta företrädare. Liksom Florestan och Larabello.

Travsportens första officiella världsrekordhållare är det med tiden vita stoet Lady Suffolk, som förvisso kunde göra anspråk på att vara en Messenger-häst. Lady Suffolk travade den 18 oktober 1845 på Hoboken-banan i New Jersey 2:29 ½, vilket uttytt i kilometertid blir 1.32,9.

I dessa dagar tävlade travarna i USA - som i Frankrike i dag - både framför sulkyn (höghjulad eller fyrhjulig vagn) och under sadel. Lady Suffolk kunde båda disciplinerna bättre än någon samtida. Hon tävlade i 16 år och slutade inte förrän hon fylt 20. Under denna tid hann Lady Suffolk korsa hela kontinenten och tävla "överalt". Hon sägrade 89 gånger i totalt 146 heats (det behövdes många heats ibland för att vinna lopp i dessa dagar) och torde ha tjänat något i trakterna av 60.000 dollars.

Lady Suffolk var en amerikansk kändis och hjältinna. Hennes epitet var "the old grey mare of Long Island" och som sådan besjöngs hon i ballader och blev föremål för de vackra litografier som signerades av den numera avsomnade firman Currier and Ives, som specialiserade sig på sportmotiv med hästar i främsta rummet.

Lady Suffolk som föddes 1833 och hade fyra korsningar till Messenger är alltså inte unik i detta avseenden bland tidens bästa travare. Detta är hennes stamtavla som skall visa var Messenger finns:

Sedan har i stort ingen av travsportens världsrekordhållare fram till i dag varit utan Messenger-blod även om det i ett par diskutabla fall har rått sådan osäkerhet kring hästarnas stammar att man inte kan säkerställa Messengers närvaro.

Messenger i fullblodsaveln
Som ingen annan hingst i världshistorien har Messenger fungerat som avelshingst av toppklass både i travsporten och i galoppsporten. Han var i själva verket - särskilt med tanke på de få fullblodsston som fanns på Messengers tid i USA - måhända lika lysande som fullblodsförärvare som travproduktör.

Den förste vinnaren av Epsom Derby, Diomed, kom till USA 1798. Då hade som bekant Messenger redan stått i USA under tio år och han hade ett avelsförsprång till Diomed som han egentligen aldrig släppte - trots att Diomed stod placerad i Virginia / Kentucky, där de flesta fullblodsstona fanns.

Messenger's son Bishop's Hambletonian och dotter, Miller's Damsel - båda obesegrade - kom i första hand att föra hans blod vidare. Miller's Damsel blev modern till den legendariske galoppören American Eclipse, f.1814 och en stor häst både i avel och på tävlingsbanan.

Messenger var med och grundade den s k Fair Play-linjen, namngiven efter den Fair Play som föddes 1905 och som vann 86.950 dollars i dessa dagar.

Det skall dock noteras att den mest lysande fullblodshästen med Messenger bakom är och torde förbli Man O'War, den store röde hingsten, som fortfarande 70 år efter det att han slutade tävla, saknar motstycke i amerikansk galoppsport. Han är den ojämförliga fenomenet, precis som Greyhound är bland travarna.

Greyhound ja, han är forstås en Messenger med några 100 kanaler till den stora stamfaderen. Han har dessutom samma färg - gråskimmel som Messenger.

Av rent interesses skull för vi också valacken Greyhound ned till Messenger enligt samma mönster som gällde Mack Lobell: Greyhound - Guy Abbey - Guy Axworthy - Axworthy - Axtell - William L - George Wilkes - Hambletonian 10 - Abdallah 1 - Mambrino och så MESSENGER. Tio generationer ligger emellan Greyhound och Messenger. Greyhound travade 1.11,6 - det är ingen dålig utveckling från en spelareägd galoppör i England till en travande spotsmaskin i USA även om det ligger ca 150 år mellan de båda.

Jag vill påpeka en sak till. Lou Dillon, superstoet som 1903 blev den första travaren under 2:00 (1.14,6) på engelska milen var också inpyrd av Messenger-blod. Hon hade fem korsningar till Hambletonian 10, viket gör 15 till Messenger bara från denna källa. Det finns många fler emellertid mellan stoet som bröt igenom tidsvallen och visade framtidens väg och Messenger. Om jag räknar rätt kan det rent av röra sig om 94 stycken… och då är vi i de första åren av vårt sekel.

Sedan multipliceras - ni minns historien om schackbrädet - Messengers inflytande för varje generation och i dag kan genetikern räkna den stora grundhingstens namn i tusental på varje i dessa dagar född travare.