Det skall kommas ihåg att i dessa dagar var stamtavlor ofta föga dokumenterade - i varje fall blev de sällan av allmänt intresse förrän hästen i fråga lyckats extra bra i både avel och på tävlingsbanan. Då var ofta de personer som kände till bakgrunden försvunna och det krävdes oändlig tid för att reda ut förhållandena.

Stamboksförare på privat bas var John Wallace - en hederlig men obekväm man, som emellertid hade en del förutfattade meningar om hästar och hästfolk, en typisk stamboksförare skulle man möjligen kunna säga.

Så här ligger det emellertid till med Peter the Great's stamtavla.

Peter the Great's fader Pilot Medium var gråskimmel. Den färgen hade han ärvt från modern Tackey. Han var själv en bildskön travare, som emellertid redan som unghäst skadades vid en olycka under landsvägskörning. Han såldes för några hundra dollars till Michigan, där han dog i unga år.

Mestadels tillfördes han ston utan travmeriter men hans förmåga att lämna travare demonstrerades på många sätt innan Pilot Medium dog. Hans mest berömde son på tävlingsbanan vid sidan av Peter the Great var den grå valacken Jack 1.22,5, som periodvis på 1880- och 90-talet var USA:s kanske bäste travare.

Pilot Medium levde emellertid endast vidare genom Peter the Great. Detta har av experter i USA tillskrivits det faktum att Pilot Medium undfägnades med så svaga ston - men givetvis måste allt detta hänföras till spekulationer. Det skall emellertid fastslås att 34 av Pilot Mediums första 37 avkommor vann lopp - men även dessa siffror måste tas med viss försiktighet.

Pilot Medium's tjänstgöring avsåg emellertid främst att skapa vagnshästar av toppklass… tävlingstravarna kom i andra hand.

Pilot Medium var en son till Happy Medium, vilken var född 1863 och en av de mest anlitade sönerna till dåtidens ledande avelshingst - han som numera kallas Hambletonian 10 men som under sin levnad gick under namnet Rysdyk's Hambletonian. Hans ägare hette William R Rysdyk och eftersom hela USA översvämmades av hingstar med namnet Hambletonian (utan att släktskap mellan dem fanns) så skilde man på dem genom att sätta ägarens namn som en form av prefix till hästens.

Happy Medium, fullt utvuxen mätte han 157 cm över manken, tävlade som fyra- och femåring i begränsad omfattning. Han segrade i "hingstlopp" på 2:32 (ca 1.35) över engelska milen. Olika författare bedömer honom högst olika. Han säges dock av alla ha haft en bra aktion i trav men rätt delikata ben och sköra hovar.

Hans avkommor mottogs först med beundran. I motsats till flertalet av sina samtida var Happy Medium-hästerna tidiga och naturliga travare men uppenbarligen hade de svårt att klara sig i den hårda heatkörningen (det krävdes ofta fyra heat-segrar för att vinna en löpning) som ofta sträckte sig över flera engelska miles och ibland under sadel.

Happy Medium-hästerna kom i vanrykte och det är ett faktum att endast Pilot Medium hade någon chans att föra hans linje vidare. När man studerar hästarnas rekord från den här tiden - de sista decennierna av 1800-talet - kan man dock inte utläsa varför Happy Medium-hästerna försvann. Hans bästa avkomma torde vara det i endast ett heat - men aldrig i helt lopp - besegrade dottern Nancy Hanks, som med 2:04 (1.17,1) blev travhistoriens första under 2:05 (1.17,7). Samma Nancy Hanks har gjort ett evigt intryck på svensk travsport: våra supergrundston, Lemomite och Duchess, kommer båda från Nancy Hanks linje.

Pilot Mediums moder Tackey, född 1859, måste från början ha betraktats som "av ringa värde". Hennes namn "Tackey" antyder enligt amerikanska sagesmän "värdelös". I den gamla södern användes termen "Tackey" för en häst som sprang halvvild utan närmare vård och människokontakt.

Det sägs att Tackey tävlade från sju till fjorton års ålder och att hon demonstrerade sådan speed att hennes ägare använde henne som objekt för vadhållning. Rapporter finns om att hon ännu 1873 tävlade i norra delen av USA och och att man då ändrat hennes namn till Polly i förhoppning att detta skulle lura hennes medtävlares ägare att utan prut "spela emot" henne.

Jag har dock aldrig i de handlingar jag sett kunnat finna loppet i fråga belagt - men däremot har Tackey ett officiellt rekord på 2:26 (1.30,7).

Tackey stod i avelsboxen åren 1875 till 1881. Hur många föl hon fick denna tid är osäkert. Sex har registrerats. Bland dem Pilot Medium och de tre berömda tävlingshästarna Naiad Queen 2:20 ¼ (1.27,2), Pilot Boy 2:20 (1.27,0) och Class Leader 2:22 ¼ (1.28,4), vilket gör Tackey till ett av de bästa stona på sin tid. Stoet användes ofta på landsvägen där hon hade "endless bottom" (Harvey) och mod som en bulldog.

Går man över till Happy Mediums fader Hambletonian 10 så är förstås materialet om denne 1849 födde hingst så stort att den inte skulle komprimeras i en enda bok om man eftersträvade någon grad av fullständighet.

Hambletonian 10 kallades som bekant travarrasens fader - och det är en riktig benämning. Från honom kommer i direkt nedstigande led de fyra stora linjebildarna Peter the Great, Axworthy, Bingen och McKinney. Peter the Great dominerar numera scenen nästan totalt i USA men så har inte alltid varit fallet.

I Sverige lever Axworthy-avkommorna ett starkt liv vilket även gäller i Italien. Däremot har McKinney, vid sidan av King Bunter's söner, ingenting att hämta längre som rena amerikaner men i Frankrike kommer The Great McKinney från denna linje och fortsätter över bl a Kairos.

Bingen-hästarna är i ren amerikansk form helt utdöda på hingstsidan. Däremot kan Sovjet bjuda på Bingenlinjen i Orlov-blandad tappning. Den i Sverige uppstallade Torg var en sådan Bingen-produkt.

Hambletonian, som ursprungligen kostade 125 dollars som föl och som tjänade ca 210.000 dollars i språngavgifter till sin ägare William Rysdyk, betäckte totalt 1.908 ston och lämnade 1.331 levande föl… altså en mycket förnäm fölprocent som inte så ofta nås ens i våra dagar - oavsett hjälp med prostaglandinbehandlade ston, ultraljudsfoto och allt annat från den moderna medicinska världen.

Hambletonian 10:s språngavgift var till att börja med 25 dollars men steg från 1867 till hingstens död 1875 till 500 dollars. Sådana siffror i dessa dagar när penningvärdet var fast och högt torde i realiteten närmast utklassa dagens noteringar på kanske 25.000 dollars för ett språng.

Happy Mediums moder, Princess, är även hon en av sin tids mest kända travare. Hon gjorde sin debut på tävlingsbanan som sexåring 1852 under namnet Topsy. Efter diverse äventyr och ständiga ägareskiften återfinnes hon i sammandragna tävlingsresultat från 1858 under namnet Princess (Hiram Woodroff "Horse of America") då hon vinner ett högt vad i match mot en icke namngiven valack. Princess vinner i tre raka heats - det snabbaste på 2:30 (1.33,2).

Princess' form ledde till en utmaning från långdistanschampion Glencoe Chief att köras över tio miles (16.090 meter!) om 36.500 dollars. Matchen ägde rum den 2 mars 1859 och vanns av Princess i överlägsen stil på 29 minuter 10 sekunder och ¾ sekund. Dagen efter (hårda hästar i dessa dagar!) ordnades en returmatch om 5.000 dollars och åter vann Princess enkelt.

Därmed ansåg Princess klar att ta hand om drottningkronan, som dittills suttit så hårt på det lilla ponnybyggda stoet Flora Temple - märran med den kuperade svansen, som ännu i dag har lockat fram sköna popsångar i USA.

Princess och Flora Temple möttes ett antal gånger över nästan varje stor bana i västra USA men endast en gång lyckades Princess besegra sin rival. På den tiden var världsrekordet 2:19 ¾ (1.26,9) och hölls av Flora Temple.

Princess fick endast ett föl (Happy Medium) men levde till en ålder av 30 år - flitigt använd som en outslitlig landsvägshäst - men omöjlig att få i föl.

Princess' härstamning är icke fullt utredd men i The Register i USA angiven som "e.Andru's Hambletonian e.Judson's Habletonian e.Bishop's Hambletonian e.Messenger" - den engelska fullblodshingst som blev hela travarrasens store grundfader. Det hela verkar möjligen konstruerat men gjordes officiellt "sant" i 1894.

Tackey, Pilot Mediums mor och Peter the Greats farmor, var en dotter till Pilot J:r undan ett berömt tävlingssto som döpts efter den världsberömda svenska sångerskan Jenny Lind.

Pilot J:r vars namn man ofta ser "längst bort" på mödernelinjen i stamboken stod länge uppstallad i Kentucky. Han var själv en bra travare men en son till det närmast mystiska djur, som av bl a i en av den berömde tränaren Charles Marvins skrifter kallas "Old Pilot".

Old Pilot var en passgångare, som av ryktet gavs kanadensiskt ursprung - möjligen kom han från Naraganseth Bay, där man vid den här tiden hade en lokal hästras med stark preferens för passgång. I varje fall var Old Pilot en fantastisk passgångare och en gemen buse i stallet, där han bet och slog bättre än någon annan. Hans son Pilot J:r ärvde tydligen inga av faderns dåliga drag - däremot hans snabbhet, hårdhet och skönhet. Han är en kvarvarande faktor i travareaveln långt utanför Peter the Great.

Går man så till Peter the Great's möderne så är det uppenbart att detta inte på långa vägar är så fashionabelt som fädernet. Modern Santos var t ex omöjlig på tävlingsbanan men hon lämnade dock nio föl av som helhet fantastisk klass, innan hon 29 år gammal dog.
1882 Episode 2:18 (1.25,8) s e.Ambassador 1.27,8 - grundsto
1885 Peter the Great 2:07 ¼ (1.19,1) h e.Pilot Medium - "världschampion"
1897 Barzaleel 2:20 ¼ (1.27,2) val e.Spottswood
1900 Chimes of Normandy 2:16 ¼ (1.24,7) s e.Chimes 1.33,9 - toppmoder
1901 Anvil Chorus s e.Chimes 1.33,9 - grundsto
1903 Nautilus s e.Chorus 1.33,9 - stammoder av betydelse ännu i dag
1905 Music Master 1.33,1 h e.Moko - fader till sex stakesvinnare
1906 Shultsworthy 1.25,0 h e.Maxworthy - exporterad till Ryssland
1907 J Malcolm Forbes 1.19,6 h e.Bingen - stor avelsstjärna, 186 vinnare

Så producerade alltså Peter the Great's ostartade moder Santos! Antingen tävlade hennes avkommor på absolut topp eller också blev de avelsfantomer… ofta båda sakerna.

Vem var då denna Santos?

Hennes fader Grand Sentinel är väl dokumenterad. Eftersom han faktiskt är den enda hästen med erkänt travblod på Peter the Great's möderne så torde han förtjäna viss uppmärksamhet. Han tog rekordet 1.31,5 och var en bra tävlingshäst. Tittar man efter hans avkommor i stamboken finner man att dessa är få men att startprocenten ligger högt. Grand Sentinel dog 17 år gammal efter en olycka i hagen.

Grand Sentinel var en son till Sentinel - vilken var efter Hambletonian 10 undan Lady Patriot och helbror med den berömde championförärvaren Volunteer. Hans moder Maid of Lexington var en dotter till show-hästen Mambrino Pilot u Brownlock, vilken var efter importerade engelske fullblodshingsten Leviathan.

Peter the Great's mormorder, Santos' moder, har gått til stamboken under namnet Shadow och är född 1870. Hon hette ursprungligen Lady Duncan och var en vida berömd landvägsmärr. När hon betäcktes med Grand Sentinel lämnade hon sex bra hästar. Samtliga fem av Santos' helsyskon tog rekord under 2:30 (1.33,2) vilket i dessa dagar bedämdes som näst intill fenomenalt.

Shadow's hästamning är väl delvis i dimma dold men mycket av intresse har avslöjats i de otaliga undersökningar som utfördes, sedan Peter the Great blivit en berömd hingst och det fanns ett behov att veta mer om hans stamtavla. Fallet är belysande för tidens förhållande avseende härstamningar och är därför av intresse.

Samuel A Browne, ägare av Shadow, köpte stoet våren 1875. Med följde en härstamning som visserligen publicerades i Stamboken Vol. III 1879 men som visade sig felaktig.

Sedan andra stamböcker bidragit med nya upplysningar kom så avslöjandet genom T J Wells - en soldat i sydstatsarmén som vittnade att han 1862 hade flytt från Fort Donelson på ett dräktigt sto, kallat Lady Bess. Under flykten bytte han stoet mot en valack och Lady Bess födde ett hingstföl som blev lokalt berömd som "Sam Johnson's häst". Denne användes sporadisk i aveln och en av hans döttrar fick namnet Dixie. Hon var undan ett sto efter fullblodshingsten Cumberland.

Otaliga vittnen hördes. Många versioner förkastades och till sist lyckades man pressa fram så många fakta ur historiens aldrig sinande källa att Peter the Great's märkliga möderne kunde göra autentiskt. Det måste anses mycket otroligt at ytterligare fakta skall komma i dagen.

Tävlingshästen Peter the Great
Peter the Great föddes 1895 som sin moder Santos, andra föl hos uppfödaren D D Streeter, som hade sin farm i Kalamazoo, Michigan - inte precis en region där man brukade föda upp topptravare.

Man hade emellertid en mycket skicklig tränare där i Peter V Johnson och man döpte Peter the Great just efter "Peter" tränaren… icke efter den ryske tsaren Peter den Store.

I olikhet med andra avkommor till Pilot Medium var Peter the Great en svår häst att balansera upp. Han var mycket blandad i sin gångart, krävde enorma tåvikter och tunga skor - i själva värket kunde han som tvååring inte startas förrän i slutet av september då han i Lexington's Junior Kentucky Futurity slutade tvåa i två raka heats.

Detta var en ren sensation från en debutant och det förväntades att Peter the Great skulle dominera sin kull som treåring. Så blev emellertid inte fallet. Återigen fick Peter V Johnson stora problem med hingsten - som fick ta om alla sina travlektioner och som krävde mer tåvikt än någon annan travare i stallet.

Till den 6 oktober hade emellertid Peter V Johnson fått Peter the Great i kanonform. Hingsten debuterade i årets största löpning - The Kentucky Futurity 1898 med 7.300 dollars till vinnaren.

Peter the Great hade inga som helst problem att matcha sina jämnåriga. Han lekte hem segern i tre raka heats på 1.24,4, 1.23,4 och 1.22,3. Peter the Great vann tredje heatet med 20 längder pullande och han gick sista 400 meterna efter 1.16.

Sådant hade tills nu aldrig hörts från en treåring och Peter the Great var plötsligt - detta nådens år 1898 den 6 oktober - en nationell storhet i USA.

Detta ledde snabbt till Peter the Great's försäljning. Skeppsredaren J Malcolm Forbes, ägare av Nancy Hanks, Bingen och Jack, lade upp 15.000 dollars i goda gröna dollars plus så många fria betäckningar till säljarens ston att det fulla värdet för Peter the Great kan sägas vara 20.000 dollars.

Avsikten var att låta Peter the Great varva stuteritjänst med tävling.

Det blev en katastrof. Peter the Great hade möjligen känning av sina framkotor (bilder visar att hingsten säkert blistrats ofta och hårt) - i varje fall gick det inte att lätta något av de ca 750 gram som belastade varje framben på Peter the Great! Hingstens nye tränare Henry Titer var hjälplös.

Peter the Great's suveräna löphuvud hjälpte honom till seger i första starten som fyraåring (heatvinster på 1.20,1, 1.20,3 och 1.20,5) och i den andra pullade han runt banan på 1.19,1 i första heatet och distanserade sina motståndare på i nästa på 1.19,7.

Men… hingsten hade setts "nicka". Han var framhalt och trots att han segrade i raka heats i Louisville veckan senare - var hans stora nederlag i The Transylvania den 5 oktober på Lexington förutsett. Alla visste vem som var den i grunden bäste hästen - men efter sex heats och mycken otur förlorade Peter the Great det lopp han "måste vinna".

Resten av hingstens karriär på tävlingsbanan kan förbigås med tragisk tystnad. Peter the Great vann ett och annat heat men han var aldrig mera sitt gamla jag - hans tapperhet och kraft bar honom genom det mesta men framkotor och hasar räckte inte längre till.

Mr J Malcolm Forbes var icke man att tåla nederlag. Hans säkra travess Peter the Great visade sig i Forbes' ögon som en lanka och - det låter märkligt - Forbes kom att betrakta hingsten med direkt fientliga ögon. Detta tog sig sådana drastiska uttryck som att han undanhöll Peter the Great stuteriets bästa ston och dessutom placerade honom i ett undermåligt stall med dårlig vård (Wallace 1907).

Peter the Great svarade med att bli mycket hård i humöret. Min vän Ragnar Thorngren, som levt så länge i USA och vet så mycket om det landets travsport, har berättat att "Peter the Great gjorde av med en stallmann"… det är skånska och betyder att Peter the Great dödade en människa!

Detta har jag icke kunnat bekräfta i skrifterna men det är nu en gång så att hippologiska historiker gärna förtiger vissa ting… Jag tror på Ragnar.

I varje fall förnekar ingen att Peter the Great under denna period utvecklade ett mycket hårt humör. Det är möjligt att detta ledde till nästa steg i Peter the Great's färgstarka historia: han anmäldes till auktionen i Madison Square Garden 1903 i en försäljning som enligt katalogen inkluderade 1050 hästar och med Peter the Great som nr 740.

Peter the Great's förärvning
Allt detta trots att Peter the Great's första dotter, Sadie Mac, samma år vunnit Kentucky Futurity och därmed gjort sin fader till den första vinnaren av detta stora lopp som producerat en vinnare av samma lopp.

J Malcolm Forbes lär ha varit nöjd när han fick 5.000 dollars för Peter the Great. Hingsten stannade i USA köpt av Peter Duryea - ägare i kompanjonskap med W E D Stokes av Patchen Wilkes Farm i Lexington - men det var nära att ett bud på 4.700 dollars från en engelsk ägare fört Peter the Great över Atlanten!

Vilka vägar hade travareaveln tagit om Peter the Great hamnat i England? Hur hade våra hästar sett ut i dag om Peter the Great använts till att producera landsvägshästar i stället för tävlingstravare?!

Peter the Great svarade fint på veterinärbehandling - hans hasar blev mindre fyllda och framkotorna tålde vanlig motionskörning. Han blev också mycket väl mottagen i Kentucky, där han var den snabbaste travhingsten. Hans bok fylldes fort.

Därmed hade startskottet - det verkliga startskottet - smällt för en avelskarriär som saknar motstycke i travsportens historia. Stokes blev ensam ägare av hingsten 1908 och förblev så till dess att han i sin tur sålde 21-årige Peter the Great för 50.000 dollars 1916 till Stoughton Fletcher på Laurel Hall Farm i Indianapolis. Hingsten stod emellertid säsongerna 1916 och 1917 på Forkland Farm i Kentucky men flyttades sedan till Laurel Hall där han verkade säsongerna 1918 - 1922. Peter the Great dog den 25 mars 1923 28 år gammal.

Laurel Hall Farm ägs numera av American Legion och är ett nationellt hem. Peter the Great's med sten markerade grav finns där. Över den ströddes 1928 askan av mannen Jacob Counsilman - Peter the Great's skötare - som så begärt i sitt testamente. Den ceremonin sköttes av the Trotting Horse Club of America.

Det finns perfecta stuteriböcker over Hambletonian 10:s avelsaktiviteter, och man kan i detalj följa den hingstens avelskarriär. Det är svårare att på samma sätt uppfatta detaljerna i vad Hambletonian's sonsonsson Peter the Great gjorde som avelshingst.

Peter the Great betäckte ett sto medan han som treåring fortfarande fanns i Michigan och fram t o m 1903 hos J Malcolm Forbes torde han totalt icke ha hunnit med ens 40 ston. Men man vet inte säkert - och det finns heller inga papper på hingstens 14 år i Kentucky eller hans sex säsonger på The Laurel Hall Farm.

Men ett är säkert: Peter the Great var fantastiskt viril och "hela Amerika" stod i kö för att få plats i hans harem år efter år. Mr Leo MacNamara berättade för skrivaren av denna artikel för många år sedan att han hade forskat kring Peter the Great's "arbetsbörda". Det var tydligt att Hambletonian 10:s 1.908 ston och 1.331 föl var ren småpotatis för Peter the Great.

Någon gräns i Peter the Great's bok sattes aldrig. Under åtminstone sex säsonger i Kentucky betäckte Peter the Great årligen mer än 200 son. Man använde periodvis artificiell insemination (man lät hingsten betäcka ett sto och samlade sedan ur detta sperma som infördes på andra ston med tydligen gott resultat) och tjänade pengar i strida strömmar på Peter the Great's enastående produktivitet och potens. Bevis finns på att det ett år föddes 172 föl efter Peter the Great men efterfrågan på hans avkommor översteg alltid tillgången. Språngavgiften för hingsten var 100 dollars första säsongen i Kentucky men steg efterhand till den då stora summan av 1.000 dollars.

Peter the Great's avkommor dominerade i ca tre decennier travscenen i USA. Han fick mer än 650 vinnare med "standardrekord" (ung motsvarigheten till 1.20-gränsen) och hans söner och dötrar vann med lika kraft och suveränitet storloppen för unga hästar såväl som för äldre.

Peter the Great lämnade emellertid - i motsatsen till Bingen och Axworthy - ingen travare under 2:00 (1.14,6), men väl passgångarestoet Miss Harris M som noterade 1.13,5.

Bland travarna var Peter Volo 1.15,8 hans bäste son men denne store, tunge häst var ingen mätch för Lee Axworthy när dessa båda ställdes mot varandra i en nu historisk löpning.

Peter the Great's avkommor - de kom i alla skepnader, färger, storlekar, typer - kännetecknades enligt enhälliga samtida experter av travsäkerhet och vilja att vinna - inte nödvendigtvis av tidig utveckling och speed. Peter the Great's egenskaper kom till sin verkliga rätt först när de kombinerades med hettan och farten i Axworthy's gener.

Men det är en annan historia. Under tiden har Peter the Great tagit över kommandot i världens travsport. Hans namn finns i många repriser i alla travare världen över där det amerikanska blodet sjuder. Han har bildat en dominant hingstlinje men Peter the Great's namn finns alltså med på alla möjliga platser i alla stortravares stamtavlor.

Vi hänvisar till en schematisk framställning i denna artikel över hans hingstlinjer.

Peter the Great har mätts vid olika tillfällen under sitt liv. Av sammanställningar framgår att han var 160 cm över en välutvecklad manke och att han mätte 157 cm över kruppan. Hans kroppslängd var 165 cm - han var alltså extremt lång.

Bröstvidden är mätt til 14,5 tum. Omkretsen "vid hjärtat" ligger på 72,5 tum. Övriga mått stämmer väl med de förhållanden som modern forskning kring travaren lämnat genom Lars-Erik Magnusson och Beata Thafvelin. I ord har Peter the Great haft åtskilliga hävdatecknare. Vi har samlat följande:

"Peter the Great var hårt ansträngd i hela sitt liv - först på tävlingsbanan och sedan i aveln. Detta satte spår periodvis på både hans humör och exteriör. Han kunde vara mycket kort mot främlingar. Peter the Great hade en svagt konvex huvudlinje - men inte ramskopf. Hans öron var breda vid basen: ögat stort och utryckfullt. Hans hals var lång men inte vacker förrän han vid hög ålder fyllt ut den. Hans kropp var ren perfektion med hög manke, vacker rygglinje och med en något rak bog. Hans kors var långt, brett och muskelfyllt. Hingstens ben visade att han levt ett hårt liv. Han var svagt uttåad, hans kotor "trötta" och hans hasar den punkt där han var mest öppen för kritik. Hans hasvinkel var relativt rak men hasarna var "helt konturlösa och fyllda". Han hade stått många timmar under ett långt liv på bakbenen och tjänstgjort så. Han vägde 578 kg vid granskningen 1909."

Peter the Great var en kastanjebrun hingst med betydande svarta tecken och med vit stjärn och vit krona på vänster bak. Hans man och svans var relativt tunna men hans hårrem alltid, skriver den kände tränaren Clair Wolwerton, alltid kort och glänsande som på ett fullblod.

Så såg han ut. Den moderne travarens fader.